Två spolingar som gör miner åt varandra i kyrkan. En piga och en mora som skäller på varandra över sopkvast och vävstol. Kreativa ungdomar som hittar på nidvisor om folk i trakten, visor som sprids från gård till gård och upprör vuxenheten som den värsta nutidshiphop. Det är historia långt från ”krig och kungar”-modellen och de stora politiska skeendena. Det är vardagsliv och relationer. Det är kärlek, vrede, hårt arbete och människor som försöker klara av livets utmaningar och skaffa sig en värdig tillvaro trots en överhet som jävlas.
En av de coolaste grejerna med skriftspråket är att texter kan vara biljetter till rena tidsresor. Vi kan inte fråga dem som levde för flera hundra år sedan hur de hade det och hur deras värld såg ut, men texterna de lämnade efter sig berättar mycket mer än sitt innehåll. Syskonen Andreas och Anna Karlsson har skrivit sin 14:e gemensamma bok och jag har gjort form och layout. De har blivit mästare på att läsa de handskrivna dokumenten i svenska och danska arkivkällor och att sätta in anteckningarna i ett historiskt sammanhang. För det är som Andreas Karlsson säger i tidningen Släkthistoria 9/22: ”Svårigheten ligger inte i att tyda bokstäverna, utan att fånga andemeningen i det som sägs.”
Samtidigt som människor var precis som vi, med känslor, drivkrafter och strävan efter trygghet och status, levde de i ett samhälle med helt andra värderingar. Där kortspel och okvädningsord kunde leda till i våra ögon orimligt hårda straff och där förhållandet mellan undersåtar och överhet ansågs lyda under i stort sett naturlagar.
Som tur är var texterna översatta till nutidssvenska när jag fick manuset. Det består av en mängd anekdoter och små berättelser från ett svunnet Halland. Om människor som funnits på riktigt, som bott i Fagered, Tvååker, Falkenberg och Okome.
En bouppteckning eller äktenskapsförord visar hur föremål, material och tillgångar värderades. Ett rättegångsprotokoll med noggrant återgivna vittnesmål kan ge en bild av vardagslivet där vi får insyn i språkbruk, normer, förväntningar och hur människor tänkte och tyckte kring sin dagliga tillvaro.
Min insats i det här projektet mer handlat om typsnitt, radlängder och bildformat än om själva innehållet. Men hjälp, vad kul jag har haft! Och nu ser jag ännu fler tidslager i Hallands fina medeltidskyrkor och kommer aldrig att kunna passera Veinge utan att tänka på vad sötsuget kostade de tonåriga drängarna som snodde honung och hittade pengar i en kista hos Jöns Assarsson i Bölarp.