De kryllar ihop sig under sängen där de sysslar med onämnbara saker som gör att de blir fler och fler. De möter mig med ett hotfullt morrande i hallen när jag kommer hem. De har preferenser och favoritplatser, som hörnet vid bokhyllan och strax till vänster om öppna spisen. De ställer till det och väcker känslor. Företrädesvis känslor av otillräcklighet. Jag Vidtar Åtgärder med beskäftigt nit och är nöjd i ungefär tio minuter. Sedan återkommer känslan av att vara en patetisk looser. De är en motståndararmé omöjlig att besegra.
Såg ni bilden i måndags? För er som inte har den utmärkta lokaltidningen Hallands Nyheter kan jag berätta att så här i halloween-veckan presenterades Den giftiga Dammråttan som inte bara osnygg i största allmänhet utan även som direkt farlig. Det lilla monstret innehåller bland annat nonylfenoler och bisfenol A för att inte tala om tungmetaller och ftalater.
Naturskyddsföreningen har dissekerat en dammråtta eller två och fått fram upprörande uppgifter om den lilla krabatens egenskaper.
Men var kommer allt dammet ifrån? Hur uppstår det? Se där en fråga för grundforskningen. Jag går till botten med det hela. Det vill säga till datorn. Och jag får fram skakande fakta.
Känsliga läsare ska kanske stänga av datorn nu en stund. Eller zappa över till en sajt om vampyrer eller andra världskriget eller något annat mer nervlugnande.
Dammet består… förutom av skadliga ämnen, textilfibrer, kvalster, bakterier… alltså det här är så äckligt… av hudpartiklar!
Inse det vidriga: Om man hade gjort en dna-analys på en dammråtta (topsat den i mungipan efter att ha lurat den att gapa och påstått att det är helt onödigt att tillkalla advokat i det här tidiga skedet av utredningen), så hade man fått fram att den är vår närmaste släkting i djurriket. Eller mineralriket, om man ska vara petig, fast petig är väl det sista man kan vara inför så fasansfulla fakta?
Det är inte städning vi håller på med. Det är krig! Nåt slags inbördesvariant. Alla hushållsansvariga har vetat det innerst inne i alla tider. Fråga din mormor eller någon som var med på den tiden när tanter piskade mattor på gården. Såg det lätt och trevligt ut kanske? Hade tanten en min som om hon piskade mattan i kreativ yra? Nej, hon var bister som en general vid fronten. Man blev rädd när hon kom nerför trappan med mattorna under armen och piskaren osäkrad.
Nästa trendvåg inom populärkulturen kommer att handla om dammråttorna som slår tillbaka. Nu när man har avverkat alla fiktiva ”nästan-människor-fast-mycket-värre-och-betydligt-odödligare”, som vampyrer, zombies, spöken och varulvar, så kommer den sanna skräcken att vara det äckliga hotet från dammråttorna som muterar och uppfinner egna dammsugare som slurpar i sig oss i stället och som sedan tar över världen med sina ftalater, bisfenol, perflourerade ämnen och nonylfenoler och annat svårstavat som man måste slå upp varje gång man ska skriva det och under tiden så breder dammet ut sig.
Människohjältarna är beväpnade med dammsugare, mirakeltrasor och dammvippor och för en ojämn och hopplös kamp mot alla odds. Huvudpersonen är en tant i städrock och med klut på huvudet. Till nästa halloween kommer filmen. Kanske med Meryl Streep eller Glenn Close med mattpiskaren i högsta hugg och på bistert, handlingskraftigt sätt snygg även i städrock och med klut på huvudet.
Och nu ska jag städa.