Bättre rådlös än brödlös.

Och nu tänker jag mest på råd som i kostråd och bantningstips. När vårt dagliga bröd nu plötsligt inte längre ska vara sådär väldigt dagligt, då blir det knepigt på riktigt. Det är då jag förvandlas till ett litet privat bröduppror – för utan bröd går det ju inte.

Då vacklar jag hellre lite småtjock på ohälsans rand, för brödet är heligt. Till och med Jesus bjöd på bröd (och vin och fisk och allt vad det var). Bröd på bordet är mer än livets nödtorft. Det kommer aldrig att bli samma sak med en påse nötter.

Det här med att äta är inte så enkelt som det först verkar.

Knappt har man lärt sig uttala senaste modedieten förrän nästa fluga sätter igång att surra. Flugorna kan vara arga som bin. Det går vilt till i de där diskussionerna om vad som är vettig mat. Av tonläget att döma verkar det ibland som om livet står på spel. På sätt och vis är det ju också så, för mat och hälsa hör ihop. Äter man uselt så mår man uselt och äter man inte alls så är det ännu värre och ätstörningar är ju inte att leka med.

Det blir lite religionskrig över de mest animerade diskussionerna. Det är väldigt mycket ”du skall” och ”du skall icke” kring något så fundamentalt allmänt förekommande och nödvändigt som att äta.

Men om man tänker efter lite är väl trots allt det stora problemet med mat att det finns barn som tynar bort av näringsbrist, inte att jag åt en potatis igår.

Viss erfarenhet har jag av diettrender. Jag började mitt vuxenliv som bantningsproffs. Då var det kalorier som var farliga och som skulle bort från tallriken. Vi räknade och räknade och allt vi stoppade i munnen förde förde vi också in i tabeller. Vi gjorde statistik av potatisarna och tallriken var inte en tallrik utan ett cirkeldiagram. Ett tag skulle vi väga, inte bara oss själva utan också maten, och det var si många gram av ditten och så många gram av datten, det blev ett himla joxande och ett heltidsarbete att få i sig en middag.

Sen fick man bara äta nyckelhål, de var inte så mättande men sockret och fettet skulle bojkottas, ungefär som frukt från Sydafrika. Sen blev Mandela president och vi fick Atkins- och GI-dieterna och liksom ”Varde fullkorn!”.

Fast enligt stenåldersdieten som uppstod strax därefter (om man nu inte anser att den egentligen var först eftersom den har funnits sedan jägarstenåldern, och bara drabbats av tillfälligt avbrott på grund av att små incidenter som jordbrukssamhället och industrialiseringen kom emellan) skulle man inte äta spannmål alls, fullkorn eller inte.

När man till slut tyckte att man fått koll på läget och någorlunda fattade vad de olika dieterna innebar så försvann alla vokalerna ur maten och allt blev LCHF, det gick ju inte ens att säga.

Då tyckte jag att nu får de väl ta och ge sig men icke, nästa steg var att ta bort bokstäverna helt och numera heter maten 5:2.

Vid nästa trend ska ni se att det bara blir tillåtet med primtal, och kokta ska de vara och primtalsgänget blir jätteargt på utbrytarsekten som tycker att man kan unna sig en och annan smörstekt kvadratrot på söndagarna – om man håller sig till ekologiskt smör, och de kommer att skriva jättearga krönikor om respektive motståndarläger och twittra hånfullt och ta heder och ära av varandra i kommentarsfälten och man får inte en lugn stund om man ska försöka hänga med.

Fast det måste man ju inte alls, hänga med i diettrenderna alltså, utan var och en får faktiskt fortfarande äta sånt som man gillar, mår bra av och har råd med. Jag tänker fortsätta att förvalta det kulturarv som heter brödbakning och som är mitt sätt att bevara förståndet i en galen värld. Här är receptet till ett av mina favoritbröd som tar lite tid på sig men som är värt besväret:

Samsöbröd

Dag 1:

25 gr jäst

2,5 dl filmjölk

1,5 dl rågsikt

Blanda och täck över bunken och låt stå i rumstemperatur.

Dag 2:

1,5 dl grahamsmjöl

3 dl kokande vatten

Slå vattnet över mjölet och rör ihop. Låt stå till nästa dag.

Dag 3:

Rör ut 25 gr jäst med 2 dl ljummet vatten. Tillsätt surdegen, 1 msk salt, det skållade mjölet och 1,3 liter rågsikt. (Var lite försiktig med mjölmängden om du jobbar ihop degen i maskin. Det går åt ofta mindre mängd mjöl då eftersom assistenten knådar hårdare än man kan göra om man blandar ihop degen för hand.)  Arbeta igenom degen väl och ställ den att jäsa i cirka en och en halv timme. Knåda sedan degen och baka ut två bröd som får jäsa på plåten i cirka 20 minuter. Pensla med vatten och strö över lite grahamsmjöl. Grädda i 200 grader i 35–40 minuter.