När jag var ny som företagare var jag som ett slukhål för goda råd och tips. Mitt hantverk kunde jag men själva företageriet var en främmande värld. Inte minst språkligt. Jag drog i mig allt som andades vägvisning.
Ett av mina första möten med den välvilliga rådgivningskultur som möter nyföretagaren var en föreläsning av en ung man som entusiastiskt talade om något som hette ”lids”. Det var bland det första man skulle skaffa sig, strax efter företagarförsäkring. Man skulle ta hand om sina lids, ta reda på vad de behövde, vårda dem, se till så att de inte försvann iväg mot horisonten. De hade en oroväckande tendens att skutta iväg om man inte var alert.
Det framgick inte vad lids bestod av mer än att det något viktigt. Det verkade handla om lynniga, känsliga, svårhanterliga husdjur som krävde oändligt mycket vård och ans, utan att förstå det själva.
Av någon anledning fick jag i huvudet bilden av en flock mindre gnagare. Ungefär som fjällämlar fast mindre, typ hamstrar. Ostyriga och nästan omöjliga att tämja.
OBS: För min egen images skull: Jag fattade att det inte handlade om hamstrar! Jag fattade till och med att det var ett engelskt ord i plural. Men bilden lämnade mig inte. Och även nu, många år senare är hamsterflocken det första som dyker upp i huvudet när svengelskan börjar vina genom rummet. Eller kommentarsfältet. Hamstrarna har blivit som ett litet sällskap och inte ställt till någon skada. Tvärtom är de en liten pälsig tröst i en tuff tillvaro. (Och precis lika oförutsägbara som alla de kunder som inte fattar hur bra jag hade kunnat hjälpa dem.)
Begreppet ”lead” kan väl närmast översättas med ˝potentiell kund” och det är ju inte lika snyggt. Men den som vänder sig till nykomlingar inom ett område kan kosta på sig en förklaring när det inte går att hitta ett bra svenskt uttryck som tillhör allmänspråket.
Det känns fränt att säga/skriva startup, download, mindset, commitment, keyword, aproach, top of mind och sånt. (I stället för nystartat företag, ladda ner, attityd, engagemang, nyckelord, inställning, aktuell.) Engelskan har hög status i Sverige och det verkar liksom lite mer modernt och fräsigt att säga ”access” än ”tillträde”. Men om avsikten är att bli förstådd kan det skjuta bredvid målet att inte leta några sekunder till efter en svensk synonym.
”Jobbar du inbound?”
Vad säger man?
”Nä. Jag jobbar med text, bild och film.”
”Nä. Jag jobbar med kunder inom folkbildning och ideell sektor.”
”Nä. Jag jobbar som tusan och börjar känna mig trött.”
Eller … jag svarar ingenting för frågan verkade inte ställd till mig. Arbetslivets kollektiva förtjusning över engelska termer krånglar inte bara till språkets böjningmönster och grammatik. Det gör också budskapen onåbara för en person som kanske hade blivit en bra kund eller kontakt – om den bara fattat vad det handlade om.
Jargong är gosigt och stärker gemenskapen. För dem som redan ingår. För andra är den ett effektivt sätt att stänga ute. Lite dumt om det är just ut man vill nå med sitt budskap.
PS. Jag ser på en översättningssajt att inbound betyder ingående/ankommande och vet inte riktigt vad det motsvarar i ett svenskt arbetssammanhang. Det kanske bara är folk som jobbar med logistik som behöver den termen.