Jag fick ett manus i min hand för flera år sedan och hickade nästan till när jag läste och förstod att den här historien inte var fiktion.
Den hade också en ovanlig form, berättelsen Bröllopspogromen återgavs på flera olika sätt. Författaren, Anna Grinzweig Jacobsson hade intervjuat sin då 95-åriga moster Roza och återgav mötet och samtalen i reportage-form. Men här finns också också gestaltade scener från en tid innan Roza var född och på platser där hon inte var med.
Ett tv-program kan vara dramadokumentär. Kan en bok vara roman-reportage? I så fall är Bröllopspogromen en stark kandidat.
Det var roligt och engagerande att ge feedback på ett material som var så autentiskt, upplevt och verkligt. Och vilken känsla när jag häromdagen fick ett brev med boken! Som att återse gamla vänner. Tänk att det blev en bok, den kommer ut till läsarna. Medan Roza lever. Moster som bor i Florida och minns familjens historia och saker som ingen talat om på decennier. Roza är en av dem som upplevde kriget, Stalinterrorn och den groteska antisemitism som drev judiska familjer från land till land. Hon tillhör den sista generationen ögonvittnen till skeenden under andra världskriget som snart bara böcker och filmer kan berätta om.
Det här är en berättelse som förvisso handlar om en familj, men det är också en berättelse 1900-talets historia. Den där gamla klyschan om att det mest personliga är det mest allmängiltiga – den gäller alltjämt.
Parallellerna till dagens krig i Ukraina och den växande antisemitismen – även i vårt eget land – är kusligt aktuella. Det här blev en berättelse om allt det där vi sa inte skulle hända igen. Fast det gör ju det. Just nu. Boksläpp blir det 24 februari. På årsdagen av invasionen i Ukraina.
Länk till Bokförlaget Korpen och mer information om boken Bröllopspogromen
